Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad om Wilhelm von Braun, af Joh. Gabr. Carlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara fri äfven i moraliskt hänseende, och han införde därför
i Aftonbladet en försvarsskrift, ur hvilken vi här så mycket
hellre meddela ett kort utdrag, som en och annan fromleriets
tjänare, i likhet med dåvarande justitiestatsministern (Törnebladh),
gudsnådligt himlar sig öfver denna genre inom poesien.
»Jag har all skyldig vördnad för de i bibliska historien
skildrade personerna» – skref Braun – »men som de
tyvärr icke voro annat än människor, voro de naturligtvis
bekajade med en mängd fel, för hvilka äfven den allra
frommaste och heligaste jesuit icke kan blunda. Så var t. ex.
Kain icke någon beskedlig karl, därför att han af bara afund
slog ihjäl sin broder. Absalon var icke heller någon lydig
son, emedan han ville detronisera sin pappa, som åter i sin
ordning icke bar sig rätt hederligt åt mot Uria, m. fl. Utan
att smäda Gud och hans heliga ord och utan att behöfva
frukta för åtal, borde man således kunna säga att det då,
liksom nu, fanns blandning af folk, goda och onda, dumma
och ljushufvade. Men hvad som i synnerhet i min tanke –
och jag har hört många präster på predikstolen yttra
detsamma – satte små fläckar på hebreerna var deras
»ärbarheten sårande och gudsförsmädande, icke skrif- utan
handlingssätt.» Huru ofta afföllo de ej från den »allena saliggörande
tron» för att dansa kring den gyllene kalfven, och af hvilken
mängd skandalösa uppträden i kurtisväg äro ej flera af gamla
testamentets böcker uppfyllda! Att här citera exempel torde
vara öfverflödigt..... Guds heliga och dyra namn, för hvilket
jag tror mig känna lika mycken fruktan och vördnad som
någon högstbetrodd man, är i hela mitt poem icke nämndt.
Ej heller är någon dogm angripen. I mina skrifter kan finnas
mycket omoget, mycket obetänksamt, ja rent af lättsinnigt,
men den, som säger att mina små rimmerier angripa någon
högre makt än möjligen den ena statsmakten, den bevisar,
att han aldrig genomläst dem. Öfverallt respekterar jag
dygden och söker, efter min ringa förmåga, att bestraffa
mänskliga dårskaper och laster – hvilket, jag hoppas det, icke kan
kallas ogudaktigt...... Store, odödlige Bellman, vid ljudet
af hvars sånger ännu hvarje svenskt hjärta klappar fortare,
glade, vinlöfsbekransade sångare, tacka du Gud där uppe
bland »stjärnelyrorna» därför att du icke har med 1841 års
åklagaremakt att göra! Men hvilka kränkande beskyllningar,
med hvilka äreröriga åtal hade du icke då blifvit öfverhopad för
de gudsordsförsmädande visorna: »En Potifars hustru», »Joakim
uti Babylon», »Gubben Aron, en präst med horn», m. fl., som nu
lefva på folkets läppar och fortfara att förtjusa gammal och ung!
Äfven du, humoristiske Vitalis, var glad, att du dött från alla
jesuitiska förföljelser för det att du vågat sammanskrifva de
lustiga poemerna: »David och Batseba», »Jerikos eröfring»,
»Holofernes», m. fl., som komma oss att så hjärtligen skratta åt de
däri uppträdande judar, hvilka åklagaremakten – gud vet af
hvilka sympatier – nu tyckes vilja göra till ingenting mindre
än konungar, d. v. s. till sina gärningar oantastliga personer».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
