Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad om Wilhelm von Braun, af Joh. Gabr. Carlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gärna spelade med gycklets tunga,
men ej så sällan hördes ock han sjunga
en högsint bitterhet, en ädel harm;
då var det icke orden blott och frasen,
men öfvertygelse i modig barm
och ljungeld, ej blott dån, uti extasen.
Jag kände dig, ej blott i sångarrunden,
i lifvets stoj, men i den tysta stunden,
när för din själ förlåten bort du drog;
då, Wilhelm Braun, hvad då jag såg där inne
var lagom rosenrödt, men skugga nog,
och jag förstod dig, veka kämpasinne!
Ej mer ditt öga dessa milda blickar
utöfver världens flärd och dårskap skickar,
och på din bleka läpp satirn är stum,
men hvad du var, vi minnas, dina vänner,
en frihetens soldat i hvarje tum,
och hvad du sjöng, sjöng godt – ett folk det känner.
Och Svea, denna stolta hjältars amma
– man säger oss hon fostrar än de samma –
skall märka det (hur stor en stab hon har),
att efter denna »glada löjtnantssjälen»
en plats står tom, fast här det snillet var,
som riddarns sporrar bar, och icke hälen»
I den aflidnes plånbok låg – jämte 200 rdr såsom
bestämda respenningar till Stockholm – en gulnad och genom
träget upp- och ihopvikande nära utnött papperslapp,
innehållande en poetisk strof på fyra rader, skrifven af
fruntimmershand ... af hans Hilma. Hennes minne hade han varit
trogen intill döden.
Brauns begrafning försiggick den 18 september i samma
stad, där han dött, och skildras såsom särdeles högtidlig.
Klockan 4 eftermiddagen samlades deltagarna i processionen
på stora rådhussalen. En betydlig mängd både militära och
civila ämbetsmän från staden och landsbygden infunno sig
jämte ett stort antal af stadens öfriga innevånare. Dessutom
hade skaldens broder, kapten Teodor von Braun, anländt dit
från Ystad för att deltaga i likbegängelsen. Sedan en
anförvant yttrat några ord om den tidigt hädangångne och djupt
saknade vännen, ordnade sig processionen – den största man
sett där i samhället – och aftågade till norra kyrkogården,
där man redan förut nödgats bisätta de jordiska kvarlefvorna.
En från Göteborg ditsänd lagerkrans bars liksom en
ordensdekoration framför processionen. Den heliga akten försiggick
på öfligt sätt. Före och efter densamma sjöngs psalmen n:r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
