Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Den botade ömsinte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den botade ömsinte.
Äfven jag var förr en fåne
Svärmande och känsloöm.
Idligt gap på sol och måne!
Idligt slask af tårars ström,
Som i allra värsta torka
Rann för minsta sak, så ljum;
Gud vet hur jag kunde orka
Att så länge vara dum!
Utaf mänskokärlek svällde
Som en deg mitt hjärta jämt,
Och jag bara satt och gnällde,
Tålte aldrig något skämt.
Skönt min kärlek sammanstämde
Med den kristliga, hör på.
Själfva käringen jag nämde
För min kära nästa då.
Fasligt ömsint emot djuren
Var jag äfven, det förstås!
Fågeln släppte jag ur buren,
Kräftan åts med tåresås.
Åkte jag, – i minsta backe
Gick jag ur och hjälpte till;
Uppå näsa, kind och nacke
Fick hvar mygga sitta still.
Men när mest mitt hjärta knäcktes,
Var vid mina likars nöd.
Sista fyrken åt dem räcktes,
Själf jag svalt, gaf dem mitt bröd;
Ty jag tänkte: (Hin annamma,
Huru platt den tanken var!)
»Säkert gjorde de det samma,
Om på deras kors du bar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
