Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Till Hilma den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hör blott jag af dina steg ett ljud,
Mig liksom rör en elektrisk gnista.
När in du sväfvar, – då, store Gud!
Då klappar hjärtat, att det kan brista.
Om nu, knappt märkbart, mot mig du ler,
Jag själfva himmelen öppen ser.
Uti din åsyn så djupt försänkt,
Min djärfva blick ej förmår att stanna.
Den ilar hastigt och oförtänkt
På upptäcktsresor från fot till panna.
Du konstnär, gärna till Roma drag!
Långt mera skönt på min färd ser jag!
En vink af dig – och jag modigt går
Att trotsa jordens och Orkos’ skaror.
En vink af dig – och jag sittran slår,
Idylliskt skyende stridens faror.
Jag kan blott handla när du begär,
Och Hilmas vilja mitt öde är.
Jag ofta sagt mig: »Du är ju man,
Så gör dig lös och din kraft besinna!»
Men jag förgäfves mig gripit an;
Ty är jag man, så är du en kvinna.
Och hvilken styrka det svaga har,
När himmelsk fägring är dess försvar!
Jag dukar under i denna strid!
Jag är ju redan tillfångatagen.
Men jag mig tröstar likväl därvid,
Att hvem som helst skulle blifvit slagen.
Mot fången, Hilma, var mild ändå!
Din arm, som boja, kring honom slå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
