Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Killespelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se’n drogs det om förhand. Den sällaste lotten
Blef min, och vi lade vår skärf uti potten.
Men ej kan jag säga på oskyldigt vis;
Ty däraf vi haft i en vecka vår spis.
Hvad gör man dock icke för äran, den ömma!
För den skall man frivilligt fickorna tömma,
För den skall man tömma sitt dyraste blod.
Hvad äran dock är för en törstig klenod!
Men redan i senaste laget det blifvit
Att se hvad min älsklige granne mig gifvit.
Som först jag beskänktes i hela vår ring,
Så måste det vara en kostelig ting.
Men hu! hvad den gåfvan mig gräsligt förskräckte!
En gubbe i hufva sin tunga mig räckte,
Och på mig han såg med försmädelig min.
Go’ vänner, det visst var afritade hin.
Jag aldrig förgäter de anletsdragen,
Och länge jag satt där af fasa betagen;
Ej kunde jag yppa ett endaste ord,
Men satt som på nålar och tänkte på mord.
Ej prästen det månde för den skull förtryta,
Att detta mitt pund jag nu gick att bortbyta.
Han lärt mig att vara med litet förnöjd,
Men själf han för byte väl här varit böjd.
Så må det i lyckelig stund vara vågadt!
Men nu först mitt olycksmått riktigt blef rågadt;
Mig mötte på vägen en mordisk Husar;
I handen pistoler och sabel han bar.
Förskräckt af hans åsyn jag flux ville springa,
Men plötsligt mig nådde hans »stålblanka» klinga,
Och när nu, blesserad i ryggen, jag flyr,
Den hjärtlöse grymt med pistolen ger fyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
