Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Slängkyssar till en »kokett»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvarje min är utfunderad,
Minsta ord är öfverlagdt,
Hvarje rörelse studerad;
Allt har afmätt skick och takt.
Säg mig, slår hos dig det hjärta,
Hvarförutan ingen föds? –
Nej, att få den växten smärta,
Har du snörat det till döds.
På allt kvinnovärde plundrad,
Vet du ej hvad kärlek är.
Att bli fjäsad och beundrad
Är ditt skönaste begär.
Spegeln lik, du utan värma
Tänder blott med ytans glans,
Och, som han, du blott kan härma
Hvad där inom aldrig fanns.
Väl förstår du rörd att vara,
Svärma, le och tocke där;
Men för att behaga bara.
Blott ett andligt smink det är.
Högsta målet, som du söker,
Är att tjusa sprätt på sprätt,
Men hur än sig hopen öker,
Blir ändå du aldrig mätt.
Som en sol du vill framtåga
Med planeter kring din fot,
Värma alla med din låga,
Allas offer ta emot.
Är det icke svårt att fröjda
Genom blickar en och hvar,
Så att alla blifva nöjda,
Fast du blott två ögon har?
Och att se’n din ömhet dela,
Är väl icke heller godt, –
Utan att mot någon fela
Med en liten mindre lott?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
