Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Slängkyssar till en »kokett»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svara! huru kan du schackra
Med ditt pund så oförskämdt?
Äro dina tänder vackra,
Ler och skrattar du allt jämt.
Äro de ej vackra åter,
Romoneskt och månskenshuldt
Plirar du och knappt upplåter
Munnen, hopsnörpt vemodsfullt.
Kölden fritt ditt ord må iså,
Tusen gånger vill du dö,
Blott du glädjen får att visa,
Det din hals är hvit som snö.
Är han brun, så hänger schalen
Som en Isis-slöja lugn,
Vore värman ock i salen
Värre än uti en ugn.
Mödosamt ditt sköte häfves,
Rysligt är planchettens tvång;
Med hvad gör det om du kväfves,
Blott du smal är som en stång?
Likväl är det ganska roligt,
När man tänker rätt därpå,
Att sig plåga så otroligt
För att blott vanskaplig stå!
Leende martyr för – skinnet!
Hvarför plåga dig ihjäl?
Föll det aldrig dig i sinnet,
Att du ock har någon själ?
Hvarför denna just förgäta?
Små behag den äfven ger.
Blott en blomma, som kan – äta,
Är du nu – och intet mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
