Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Sång till sömnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur kan man så grymt sig förbryta
Att offer ditt altar ej ge!
Man låter ju dygnet förflyta
Förutan åt sängen att se!
Men otack är seden på jorden,
Det vet du, min gynnare huld!
Se’n kroppen utlivilad är vorden,
Så glömmer den slyngeln sin skuld.
En ursäkt dock finnes till hända,
Fast glömskan är stor och befängd.
Lätt fraser förståndet bortblanda,
Och sådana gifvas i mängd.
Det klingande: »Vaker och beder!»
Har mången förvillat, gudnås!
Till stora olyckor det leder,
När bibeln ej riktigt förstås.
På släktet likväl jag vill märka,
Att bättring det börjar och bot.
Allt mera det upphör att verka,
Det domnar från hjässa till fot.
Re’n ömsom det nickar och blundar
Och viger åt hvilan sig in.
Den stora förändringen stundar.
Gläds, makten blir ändtligen din!
Det tusendeåriga riket </footnote>Som, enligt Jung; skulle börjas 1836.</footnote>
Lär redan för dörren ju stå.
I snarkande bytes nu skriket;
Ett ide blir jordrunden då,
Och mänskan blir björnen, som korkad
Där sofver i oskyldighet.
Tills en gång hon lam och förtorkad
Blir bolmad utaf en komet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
