Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Hildur. En modern ballad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hildur.
En modern ballad.
Farväl, o farväl, allra kärestan min!
Jag rycks på en <ivecka</i> ur åsynen din.
Var trogen emot din förlofvade sven,
Och vet att blott du är hans utvalda vän!
Den dag du mig svek blef min sista allt väl;
Då tog jag pistolen och sköt mig i hjäl.
Men ser du på fästet den stjärnan så klar,
Den skall oss förena, fast fjärran jag far.
Den skola vi se på, när klockan blir sju,
Jag tänker på Hildur, på Niklas tänk du!»
»Så visst som den stjärnan på himmelen finns,
Så viss kan du vara, att Hildur dig minns.»
Så tala de båda, och Niklas med gråt
Sig sliter från tröstlösa fästmön, så såt.
Han ställer till närmaste socken sitt tåg,
Och Hildur den kvällen på stjärnorna såg.
»Så visst som den stjärnan på himmelen finns,
Så viss kan du vara, att Hildur dig minns.» –
Men stackars herr Niklas! ty kvällen därpå
Blef himmeln så ruskig och mulen och grå.
Och Hildur må söka hur mycket hon vill,
Den glänsande stjärnan, hon synes ej till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
