Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Champagne-ruset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ha! när du dricker, du först blir poet;
Rimmen då aldrig dig tryta,
Komma så tjockt i oändelighet,
Likt dessa pärlor, här flyta.
Vet:
Utaf champagne blir hvar mänska poet!
Glaset, så djupt, är för alla de sälla
Helikons källa.
Lyster mig nu till att sjunga en stump;
Lyssnen på berg och i dalar!
Bröder! förnimmen champagnens triumf,
Det är champagnen, som talar!
Skål!
Präster i kappor och männer i stål!
Inför champagnen vi alla ä’ lika,
Fattiga, rika.
Bort nu med afund och tvister och gräl!
Allt utom glaset vi glömme!
Glädje sig gjute i hjärta och själ.
Vinet i struparna strömme!
Jord!
Skön är du långt öfver människo-ord;
Här flyga kärlekens,kuttrande dufvor,
Där hänga drufvor.
»Se, hur de rörliga pärlor förgå!
Likaså glädjen», man säger.
Månne, o bröder! ej sorgen också?
Fast man på guldvikt den väger. –
Hej!.
Aldrig vi klandre det öde, o nej!
Hvilket så huldt låter ändå oss känna
Stunder, som denna.
Än en butelj af den kostliga våg!
Hörden I bara på smällen!
Sedan till flickan man ställe sitt tåg;
Lidet det är uppå kvällen.
»Stopp!»
Säga dock benen, när jag vill stå opp.
Tanken är redig, – så vill jag då skicka
Den till min flicka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
