Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Hildur. En modern ballad - Champagne-ruset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så vardt det sedan hvar eviga kväll;
Gud tröste den trogna, den ömma mamsell!
Hon älskare hade så inånga till hands,
Och – stjärnan ej mera på himmelen fanns.
Hon började tycka, att veckan blef lång,
Och ringen besvärlig och jungfruburn trång.
Hon klagar: »Jag måste ju glömma min vän;
Ty stjärnan påminner ej mera om den.
Ej himmeln mitt hjärta åt Niklas bestämt,
Ty eljest den vore ej mulen allt jämt.»
Men hjärtat vill älska, och hon – tog en ann;
Ty stjärnan hon mer ej på himmelen fann.
Att Niklas blef ledsen, begriper man nog,
Dock ej till pistolen, – till glaset han tog.
Han dricker och stammar till slutet: »Jo, jo,
Man aldrig på stjärnor och kvinnor bör tro!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
