Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Duellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De hviska och tassla så mycket à part,
De önska Corinna – Gud vet icke hvart.
Corinna dock saknar ej tappert försvar;
En spetsgård af löjtnanter kring sig hon har.
Hur präktig är ej den rödkragade hop,
Lik dockor, hvars halsar man lackat ihop!
Där sitter den sköna, som pärla i gull,
Och mumsar konfekt ur en påse så full.
Hon speglar sitt öga i knapparnas glans;
De löjtnanter mista af kärlek sin sans.
Nu spelas det opp – och den lycklige tar
Corinna. De andra som åskmoln stå kvar.
Och blixtar de slunga på »hatad rival»,
Bekajade grymt utaf svartsjukans kval.
Förskräckliga tecken på himmeln, o ve!
En olycka säkert i afton skall ske.
Uppbjudande löjtnanter komma och gå;
Corinna, ditt minne kan aldrig förslå!
Du vållar två hjältars, två löjtnanters död!
Du minnes ej hvem som till valsen dig bjöd!
Men valsen är börjad, – hvi dröjer väl han?
Corinna sig vänder till rasande man.
Där kommer den rätte, som dundrande Tor;
Och tusende tunnor af eder han svor.
Han kastar sin handske på dammande golf,
Och dånande klockan i tornet slår tolf.
Och vridande fjunet kring läppen med mod,
Han skriker; »Min ära blott tvättas i blod!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
