Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Duellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den andra med röst som en piccola-ton:
»Min ära också; – har du biktat, patron?»
»Fort säg hvilka vapen?» – »Pistoler förstås! –
På två steg: ty båda vi skola förgås.»
»Corinna, när du hör pistolernas pang,
Så tänk då med fasa på ditt mankemang!»
Så draga de vredgade löjtnanter ut; –
Corinna hon dånar i samma minut.
Men köpstads-mamsellerna se med triumf,
Nu hafva de vunnit ett spel uti trumf.
Corinna förs hem, men hon tycker sig blott
I yrseln nu höra de mördande skott.
Hon kvider: »Hur ryslig är icke min nöd,
Jag röfvat från landet två väldiga stöd!
O, ära! som såras igenom en dans,
Det vore långt bättre, om aldrig du fanns!»
Men ändtligen slutas den grymmaste natt.
Den sköna i fönstret om morgonen satt.
Och tänkte med fasa på sitt mankemang,
Samt tyckte sig höra beständigt: pang, pang! –
Men tårarna tillra som rundaste gryn;
Då ser hon två spöken, – hvad hiskelig syn!
Då ser hon, förfärad, de löjtnanter två,
Som, stödda af vänner, helt vacklande gå.
»O, ve mig, jag arma! de svikta af sår;
Jag vållat det!» – mer hon ej säga förmår.
Men närmre de komma, och hon repar mod;
Omöjligt hon skönjer en droppa af blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
