Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter
- Profvet
- Resignation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och när den tredje natten kom,
Var rädslan borta helt och hållet.
Hon ensam sof, – – men undras, om
Hon icke kramad blef af trollet!
*
Resignation.
Saken blef nu slutligt den:
Movitz gaf hon djefvulen.
BELLMAN.
Jag, dåre, älskat – jag ock – en gång,
Och höjde tappert min kärleks-sång;
Men jag blef slagen med hast ur brädet,
Och det blef ändan på hela kvädet.
Ack, till min mö stod så fast min lit!
Jag trodde korpen långt förr bli hvit,
Än henne kall för den dumma låga,
Som var min vällust och blef min plåga.
Men hennes hjärta det var så stort,
Var ej för en, men för många gjordt;
Det rymligt var som S:t Petri kyrka,
Och alla sekter där fingo dyrka.
Ett ledigt altar jag äfven fann; –
Mitt offer mottogs, och klart det brann,
Samt steg i hvirflar mot »eterns ljusning»,
Och allt var »trånad och glöd och tjusning».
Hon på eröfringar sig förstod!
Hon kunde värma ett manligt blod!
Med minsta ynnest hon visste ockra,
Och själfva gallan hon kunde sockra.
I hennes öga ett »Etwas» låg,
Som allting tände, ehvart det såg.
Att jag tog eld, var ju intet under;
Ty då för tiden var jag ett tunder.
Hur det gick till, endast Herran vet,
Men sant det är, att jag blef poet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/braundik/1/0119.html
