Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Resignation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty allt jag såg från en galen sida,
Och allt var godt uti världen vida.
En annan sol uppå fästet red,
En annan måne såg gråtmildt ned,
Helt andra stjärnor mig blickar sände,
Och skön var jorden förutan ände.
Ej fanns så naket ett ensamt berg,
Som ej jag klädde i diktens färg.
I tanken reste jag där vår koja;
Ej kärlek trifves där mänskor stoja.
I hvarje like jag såg en vän,
Och älskad trodde jag mig igen.
Jag Edens dagar tillbaka drömde,
Och skaldebägarn så flitigt tömde,
Att yr i mössan jag nästan blef. –
Men rim jag smidde och vers jag skref
Till »henne», »henne» – den tjusarinnan,
Det änglabarnet, den huldgudinnan.
Hvad språket hade af granna ord,
Det blef en rätt uppå hennes bord.
Hvad hög lycksalighet se’n jag rönte,
När med en kyss hon min platthet lönte,
Och hon mig nämnde vid såta namn,
Och ömt mig sträckte sin hulda famn
Med vattnad blick, med en suck, vältalig! –
O, du min dårskap! du dock var salig,
Jag kan, jag vill icke ångra dig,
Min högsta lycka du skänkt åt mig.
Men – lyrans toner bli allt för veka,
Och jag förglömmer, att jag skall – leka.
Nå – hennes kärlek i frossa dog,
Och jag på prosa mig åter slog.
Jag såg, hur dikten allting förstorat
Och huru litet som jag förlorat;
I början kostade det väl på,
Att om sin himmel bedragen stå,
Med hennes eder ännu i minnet,
Med hennes skönhet ännu för sinnet;
Men Gud ske lof! det är nu förbi
Med både kärlek och poesi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
