Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter
- Projekt till en svensk bondesång under brännvinsförbudet
- Höga löften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad skall man det kvidande dibarnet gifva?
Hur erhålla husfrid? hur sorgen fördrifva,
Som väckes af skatter, rotering och präst?
*
Höga löften.
När man hör de höges munnar
Ösa sina gåfvor ut,
Tror man, att de äro brunnar,
Som på rikdom ej ta slut.
Dåren kommer nu att sänka
Hoppets ämbar däruti;
Lätt det fylles, ty kan tänka
Löften alltid lätta bli.
Knappt på något kan man peka;
Lofven förr än bön är gjord.
De ha icke mod att neka,
Men ej kraft att hålla ord.
Allt hvad munnen har af väder
Sändes ut att tumla kring.
Och man höjes, som en fjäder,
Opp och opp mot – ingenting.
Också jag, att löften hämta,
I en trappa sprang en gång,
Och jag började att flämta
Fram en bön, så lång, så lång;
Nådig herrn på halfva vägen
Gick emot mig i mitt dåd,
Och jag stod där helt förlägen
Af så mycken, mycken nåd.
Om förtjänster han blott talte,
Som jag aldrig nånsin haft.
Smickrad, smickret jag betalte,
Hjärtans nöjd, af andans kraft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/braundik/1/0122.html
