Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Resignation - Projekt till en svensk bondesång under brännvinsförbudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej till mitt hjärta går mer en nyckel;
Jag redskap varit för kvinnogyckel,
Men blir det aldrig i tiden mer,
Steg äfven Venus från himmeln ner.
För »stora hjärtan» jag se’n mig aktat,
Ty jag för nära har dem betraktat.
Med min rival jag dock ömkan har;
Den lärospånen står honom kvar.
Han, i sin ordning, väl bort får träda,
Ej töfvar länge förr’n han får kväda:
»Jag, dåre, älskat – jag ock en gång,
Men denna glädje blef icke lång;
Ty jag blef slagen med fart ur brädet.»
Och det blef ändan på hela kvädet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
