Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Värmlandsflickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den blomstrande flickan i famnen han tog,
Med glödande kinder hon detta fördrog.
Sin arm kring den snöhvita halsen han slog,
Men Karin hon suckade bara och log.
Det stred väl mot damernas allmänna vett,
Men Karin ej männer på månader sett.
Hon gömmer sitt hufvud vid främlingens bröst,
Och hviskar med sakta och darrande röst:
»Jag funnit den – bror, som jag bad om till Gud!
Hvad sällhet!» här tystna de stammande ljud.
Men hastigt fick främlingen målet igen;
Han äfven har bedt om en – syster, en vän.
Det icke behöfdes ett långt frieri;
Här fanns ju ej mer än ett enda parti.
Med glädje på hälftenbruk lämnade hon
Sin grufva, sin gård och – sin egen person.
»Re’n marken sig kläder i dimmornas skrud, –
Det börjar bli kyligt. Kom, följ mig, min brud!»
Af aningar gripen och bäfvande, säll,
För Karin sin fästman till väntande tjäll.
Förlofningen fira de lyckliga två,
Och bröllopet står om en timme därpå.
Att vigsel ej skedde, förlätes helt visst;
Ty, lyckliga land! det på präster led brist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
