Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Den trogna Rosa - Ett bidrag till kvinnornas historia. Sann händelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till Djurgåln foro vi en dag;
Till vänner gick min kosa.
Att undfly – unga herrars lag
Bland bergen hän sprang Rosa. –
Min Rosa mig så trogen är,
Och hvarje stund hon dyrt det svär.
Hon ofta fort blir sjuk; o Gud!
Då stänger hon sig inne.
Vid dörren hör jag suckars ljud
Med ett bedröfvadt sinne.
Min Rosa mig så trogen är
Och hvarje stund hon dyrt det svär.
En gång, med harm, jag såg en man
I Rosas armar sluten.
Hon skrek: »Det är min – bror!» – Jag fann
Mitt misstag på minuten.
Ty Rosa mig så trogen är,
Och hvarje stund hon dyrt det svär.
Ja, Rosa trogen är som guld!
Det mörka tvifvel vike!
Sin – bror och mig hon blott är huld, –
O, dygd förutan like!
Min Rosa mig så trogen är,
Och hvarje stund hon dyrt det svär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
