Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - En fredhjältes memoirer. (Utkast funna på gäldstugan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, alla mamseller, som grymt jag bedragit,
En hämnare fingo af hvassaste slaget,
En hämnare grym, oförsonlig och djärf.
Det säges, att ej man sin ära bör klandra,
Men min var så svår såsom tusende andra,
Och kring sig som Hekla hon spridde fördärf.
Hon var en adept uti sättet att plåga,
Och sinnet det stod i evinnerlig låga,
Och svartsjukan gapade mörk som en graf.
Jag själf, den mångpröfvade, gamle husaren,
I konsten att tygla en skenkamp erfaren,
Fick låta mig tyglas af henne som slaf.
Men slet jag en satan, så hade jag pengar
Och källare, hus, ekipager och drängar, –
En gyllene tröst uti olyckan dock!
Men nu gaf min svärfar, den rike, upp staten,
Och jag blef nödsakad att skumpa för maten,
Bevakad af björnarnas tjutande flock.
Min hustru mig följde, nej, hon mig förföljde,
Och hon väl med tusende titlar mig höljde,
Som stötte ett grand på personlig satir.
Då tänkte jag: »Björnarna äro väl grymma,
Dock vill från mitt huskors till gäldstu’n jag rymma,
Och blir där ej bättre, ej sämre det blir.»
Så sagdt och så gjordt. Jag behöfde ej jagas,
Men lät, som en häst uppå betet, mig tagas
Och föras till goda stallbröderna här.
Förlossad ifrån min förfärliga kvinna,
Jag börjar att lätt i mitt öde mig finna,
Ty lyckan blott trifves där icke hon är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
