Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Skaldens lott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skaldens lott.
Bland alla yrken, man välja kan,
Är skaldens yrke dock sämst, för sann;
Ty klen på Pinden är alltid grödan,
Och, hur han släpar, han saknar födan.
Han lefver icke af morgondagg,
Och äfven skalden behöfver plagg;
Men handplagg får han dock oftast bara
Af recensenternas tjocka skara.
Som bin i kupan de ropa: ut!
Kom, »nappa nytt» på hvar enda klut! –
Af hela svärmen den fången arme
Nu stungen blir, så sig Gud förbarme.
Han kan ej fäkta, han kan ej fly,
Ty han är fast i kritikens dy.
Ju mer han krånglar, dess mer han sjunker,
Och munnen full får vår goda junker,
Men det är rättvist, det bör han ha
För denna klåda i fingrarna,
Som drifver honom att evigt skrifva,
För att mamsellernas tid fördrifva.
Han kunnat lära sig göra skor
Och setat nöjd vid en sulbänk stor
Och jämt haft pengar till mat och hyran,
Ty sylen inbringar mer än lyran.
Men synd om honom det är likväl,
Som fått ett bihang, som kallas ... själ.
De som ej hafva det icke veta,
Att äfven hjärnan får tungt arbeta.
En sångmö liknar en nordisk mö;
För henne lefva man skall och dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
