Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Skaldens lott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon vill bli dyrkad – och det beständigt,
Om än affärerna stå eländigt.
Hon drifver skalden till bläckets flod
Att sjunga kärlek och hjältemod,
Hon vill att jämt han skall producera,
Ja, bara vattnet – om intet mera.
Och skalden, henne allt till behag,
På lyran knäpper nu natt och dag
Och söker rim med en helig ifver
Och sig fundersamt bak örat rifver.
Men när han funnit den sökta skatt,
Hans pulsar hoppa som kråkor gladt.
Det är en födkrok, som icke föder,
Men likväl kostar den på, o bröder!
Det kostar på att gå ut på jakt
I tankens värld, ifrån trakt till trakt,
Att fånga bilder, som flykta rädda,
Och se’n i ord få dem prydligt klädda;
Det kostar på mer än den kan tro,
Hvars känsla ligger i »ack!» och »o!» –
I mänskolifvet det gifves stunder,
Då man blir lockad till diktens lunder,
Och svälter äfven man där ihjäl,
Så vill man vandra bland dem likväl;
Ty lider kroppen, den arma trälen,
Af magens ’verop, – så frossar själen
Och dricker gudarnes nektar ur
Hvar blommas kalk i en skön natur.
Men hårdhändt kommer nu verkligheten
Och fattar stormande i poeten
Och ruskar honom och ropar: »Gack!
Och köp dig aktning – hoc est – en frack,
Och lär dig prosa och följ med strömmen
Och gif se’n djäfvulen skaldedrömmen!»
Han måste lyda. Ur lagerskog
Han går så tungt som en trögkörd plog.
Ej sången höjes af honom länger,
Men upp i barrträd han lyran hänger.
Den puls, som slog för det sköna gladt,
Förfryser snart uti Nordens natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
