Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Valhall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men saken var den, att hon mjölkade mjöd,
Så klart som en dag och sexgradigt.
Ett horn af dess mjölk gjorde näsan så röd,
Och ruset blef tämligen stadigt.
Själf ville jag gärna en killing bli,
Om sådan en mor jag fick fatt uti.
Hvar morgon se’n sig de Einheriar klädt,
Och besken med tilltugg var tagen,
Så redo de ut på den ändlösa slätt
Och slogos till långt fram på dagen.
Då stupade många. Men matklockan ljöd,
Och upp sprang hvar kämpe, som legat död.
Där ser man hvad trollmakt, som maten kan ha,
Ej under att därom vi kifvas!
Ty äfven här nere den smakar rätt bra,
Och utan den icke vi trifvas.
Men kämparne redan hå hunnit i sal’n,
Och spänna upp svältremmen visst en aln.
Gud Oden i händerna klappade då,
»Silence! mina herrar!» han sade.
Strax lästes för syns skull de bönerna små,
Fast själen på bordet man hade.
När Oden sin corpus i högsätet satt,
Så slogo de ned såsom falkar gladt.
Gud Oden på maten var rasande fin.
Den gaf han åt Fräke och Gerre.
Själf lefde han endast af skummande vin,
Som det kunde anstå en herre.
Men hufvudvärk fick han af födan tunn,
Drack därför den mimerska hälsobrunn.
Och Hugin och Munin, de korparna två,
Gud Odens förtrogna spioner,
Nu kommo tillbaka från resan också
Med nytt ifrån åtskilda zoner.
På Valfaders skuldra de slogo ned,
Och pratade strunt efter gammal sed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
