- Project Runeberg -  Samlade dikter / Första delen /
233

(1902) [MARC] Author: Wilhelm von Braun
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Jona's monolog i hvalfiskens buk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Allt brödbekymmer skulle vara kvitt,
Se’n han på jorden nog med nöden stridt;
Men, som jag ser, jag häri trodde galet
Och får dö om igen af hungerskvalet.
O, säg! du ljusets höga majestät!
Finns minsta gnista rättvisa i det?
Om folk får veta det, så vill platt ingen
Bli salig mer och taga änglavingen,
Ty det är mest för dyra matens skull,
Som mänskan önskar att bli sänkt i mull.
Hon hoppas, efter döden, mat få gratis,
Om annat ej, åtminstone potatis.
Men det slår slint, det ser jag tydligt nu,
Och jag får svälta här i hjäl, uhu

Men hvad är det, jag har här i min ficka?
Ack, en butelj! Den fick jag af en flicka,
Som jag omvände uti Japho hamn,
Så att hon sjönk, botfärdig, i min famn.
En gärning god bär frukter efter döden, –
Förträffligt flaskan kom till pass i nöden.
Den innehåller brännvin, vid min själ!
Jag tycker hvad en snaps skall smaka väl!
Gutår! Gutår! Om nu jag hade bara
Ett tilltugg, lika godt hvad det månd’ vara,
Så kunde här jag duka upp, så rar,
En liten «déjuner du nattoir». – –
Men luktar här ej fisk, bland mycket annat?
Ack, jo minsann! det luktar fisk förbannadt.
Jag med min knif, på höft, försöka vill
Att skära mig en bit, om det står till.
Rå fisk är eljest ej min svaga sida,
Men bättre att ha den, än hunger lida.
Till verket då!

(I det samma Jona börjar att skära, börjar hvalfisken att
vända och vrida sig konvulsiviskt samt häftigt uppstiga mot
hafsytan där han nolens volens »utsprutar» Jona inpå landet.
Sedan Jona hämtat sig från den första förskräckelsen,
gnuggar han ögonen och utropar:)

                Hvad tusan är det här!
Jag solen ser och jag på jorden är,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braundik/1/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free