Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Förlofningen. Sann händelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förlofningen.
Sann händelse.
»Hvad du vrider mun gudsnådligt!
Säg hvad fattas, kära bror?
Har dig träffat något vådligt?
En förlust, måhända stor?»
Prisa skulle jag vår Herre,
Om blott en förlust det var!
Nej, min vän! det är väl värre,
Vet, jag är – förlofvad karl.
Ack! jag ser väl, att du häpnar,
Jag ej mindre häpen är,
Men emot min dumhet väpnar
Sig för sent förnuftets här.
Väl må jag den kväll fördöma,
Då jag bortgick till Sofi,
Hon, den ömmaste bland ömma,
Som knappt låter fan gå fri.
Att hon mig till offer korat,
Nog jag märkt en tid bortåt.
Hennes öga jämt var tåradt,
Och hon log, så himlasåt.
Men jag skrattade och tänkte:
»Ej din räf skall ta’ min gås»,
Och jag henne hyllning skänkte
Blott för driftens skull, gudnås!
Och så flydde nu en månad
På kurtisens siraps-ström,
Och Sofi var idel trånad,
Var så obarmhärtigt öm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
