Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Förlofningen. Sann händelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strax i dörren nu hon slängde
Emot mig ett ögonpar,
Hvilket, liksom kulor, trängde
Genom rocken, som jag bar.
Denna blick var full af böner,
Liksom Saltzas andaktsbok.
Sådant frestar Adams söner
Till att handla rakt på tok.
Nu, min vän, det så sig händer,
Att jag tog dess hand i min.
(Vet! Sofi har vackra händer,
Och de gjorde min ruin.)
Och jag tryckte den och vägde ...
Och brast ut: (minns, jag var knäckt!)
»Den som ... den som ... denna ... ägde!»
Plötsligt teg jag dock förskräckt.
Men det var för sent. På rofvet
Strax hon, som ett lejon, for.
»Evigt din!» – hon skrek – »se profvet
På min kärlek, gränslös stor!»
Och jag kände kyssar brinna.
Och jag hörde såta ord,
Och jag kände tårar rinna,
Och jag stod tillintetgjord.
Fåfängt sökte jag att stamma,
Att det blott ett misstag var.
Hon var döf – och i det samma
Trädde in båd’ mor och far.
Vacker syn! i hennes armar
Stod jag, flat, med öppen mun.
»Kommen! kommen!» – så hon larmar –
»Och välsignen vårt förbund!»
Och de händren på oss lade
Och välsignade, så brådt,
Och så granna ord de sade, –
Säg, hvad tycks om slik komplott?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
