Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Farväl till min värja. (Vid erhållandet af mitt »nådiga» afsked, den 7 jan. 1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men, Gud ske lof! den blef aldrig släckt
Min grymma blodtörst, så hastigt väckt!
Och jag historiens vitsord äger,
Att det är sant, hvad som nu jag säger.
Ja, jag försäkrar och heligt svär,
Att ryssen aldrig jag gjort förnär
Det allra minsta. Han fritt fått mörda,
Och trycka Polen med okets börda.
För mig har hvarje mahomedan
I fred fått läsa i alkoran!
När Gud ej velat för saken strida,
Hvi skulle jag uti härnad rida?
Och därför prisar jag mig så säll,
Samt tackar ödet hvar enda kväll,
Att stolta ungdomens böljor stäcktes
Och mänskokärlek i bröstet väcktes.
Hvad dock en fänrik kan vara djärf
Och vilja medmänniskors fördärf! –
Han borde läras, och hvarje annor,
Att man af blod blott har fyra kannor,
Och att man hushålla alltid bör
Med denna dyrbara lifslikör.
Det har hon vetat, min blanka klinga,
Och den meriten är icke ringa.
Odödlig mången för mindre blef;
Man säger lättare: dö! än: lef!
Men ack! det tillhör ju fänriks-åren
Att önska människor uppå båren,
Att vilja krig i hvar enda vrå,
För att en hastig befordran få.
Dock snart förflyger väl denna lusta,
När man på mötet får gå och pusta.
Så gick åtminstone det med mig;
Jag fick en leda för kamp och krig,
Då jag beständigt soldat fick leka
Och utan uppehåll »skrufven» smeka. –
Ett möte just är en andlig död,
Som krigsartiklarna lämna stöd.
Det finns ett släkte, benämndt majorer;
De tro sig vara imperatorer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
