Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Farväl till min värja. (Vid erhållandet af mitt »nådiga» afsked, den 7 jan. 1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På axeln bära de frans vid frans,
Som dem betager allt skick, all sans.
Det granna guldet dem trycker neder,
Och deras läppar ha bara eder,
Och deras hjärtan hå galla blott,
Emedan fransar de hafva fått.
Så går det ock med en häst, kan tänka,
Då han fått seldon, som präktigt blänka;
Han stolt sig kråmar och slår bakut
Och biter ilsknare än förut.
En löjtnant tarfvar ej flera strider
Och nederlag, än han stundligt lider
I allra djupaste, tysta fred,
Så snart majorerna äro med.
När endast leken kan vara sådan,
Hvem ville utsätta sig för vådan
Att på rent allvar i striden gå,
Och både ovett och kulor få?
Det förr så älskade, kära svärdet
Betydligt faller med ens i värdet,
Och slutligt blifver man nästan rädd,
Då i sin härlighet man är klädd;
Och man begynner att stilla längta
Samt till pensionsåren hoppfullt trängta,
Men denna väntan blef mig för lång
Och vapenrocken blef mig för trång
Och dessa nyheter mig för många,
Som kläckas fram utur hjärnor trånga,
Och jag beslöt i en ädel harm
Från fosterlandet att ta min arm; –
Min frihet fick jag förutan hinder,
Och nu har Svea – en hjälte minder.
Och nu, min klinga, farväl! farväl!
Jag har berömt dig, och det med skäl.
O, hulda oskuld! tag afskedskyssen
Och hvila sedan! – Men kommer ryssen,
Då vill jag draga dig åter ut,
Och med din oskuld skall det bli slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
