Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Sång på 1:a maj (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sörja, det är då det sämsta på jord!
Sjunga och dricka, det bästa.
Ack! vill man sjunga, nog finner man ord!
Krans vill på hufv’et jag fästa.
Men mot en »florshufva» byta den ut,
Om den ej sitter rätt säkert till slut.
Ut i det fria, från kväfvande rum,
Där man förtvinar så sakta!
Ser du, naturen är icke så dum,
Nog är den värd att betrakta!
Skalden, som skapat poemet NATUR
Äger i solen en – »känd signatur».
Här mellan doftande ungbjörk och alm
Vilja vår knatte vi brygga.
Dagen till spillo är gifven! Från kvalm
Sitta vi ändtligen trygga.
Dagar? – nog ha vi tillräckligt af dem!
Hela tre hundradesextiofem!
Fåglarna hoppa så glada på gren,
Ge oss för intet musiken.
Skål, mina ungar! hvar endaste en!
Fria, mot himlarnas riken,
Sväfven I opp och behöfven ej sprit,
Socker och vatten, att höja er dit.
Hvarföre blef jag ej fågel, jag ock?
Har jag väl lust till att fråga.
Det varit annat, än dåsig och tjock,
Släpa på magen med plåga!
Men efter döden jag mager lär bli;
Då vill jag flyga så muntert, som I.
Solen hon blickar så gladt i vår bål.
Smakar det mamma, kan hända?
Gör oss den äran! Jag vet, att du tål
Dricka förutan all ända.
Bröder! vi böje för solen vårt knä!
Hvad det är roligt, hon alltid är med!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
