Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Sång på 1:a maj (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skämtet med solen förlåta mig visst
Aldrig »the uppsalienser».
»Det på grannlagenhet röjer stor brist, ...
Skämtet har ock sina gränser.»
Solen förlåter mig säkert ändå,
Och då må herrarna gärna gå på.
Bröder! en skål! och för glädjen den är!
Glädje och sol är det samma.
Båda de styrka och lifva oss här,
Båda från himmeln de stamma.
Solen uppglödgar det gnistrande vin,
Glädjen oss lär till att tömma det in.
Skål för min flicka! – Nu är hon väl död.
Ack! men hon lefver i höjden.
Bleknade kinden nu åter är röd,
Ögonen stråla af fröjden.
Skönare ser jag väl henne igen;
Vike då sorgen, ty min är hon än!
»Tomt vore lifvet förutan en vän,
Hvilken oss skonsamt bedömde;
Skål för de vänner, som minnas mig än!
Äfven för dem, som mig glömde!»[1]
Nu har jag druckit de skålarna tre, ...
Märg uti benen de skola mig ge!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
