Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Helpensionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vältaligt beskrifver hon kyssarnas glöd,
Som rikligen ersätter sorger och nöd
I pensionen.
Och nyfiket lyssnar den unga därpå;
En »tröstande vän» vill hon hafva också
I pensionen.
Hurvida det lyckas, det hörer ej hit,
Men flickan blir ännu mer mager och hvit
I pensionen.
Nu får hon dansmästare, blir en sylfid,
Och skuttar så högt, att man häpnar därvid
I pensionen.
Om lust hon ej visat för »pingel» och sång,
Så har hon det fått desto mera för språng,
I pensionen.
Se’n lär hon sig, hur man skall plåga en karl,
Med åtbörder, blickar, med tal och med svar,
I pensionen.
Hon språk och historia fattar ej rätt.
Men lär sig dess fortare blifva kokett.
I pensionen.
Hon mästerligt »himlas» med ögonen blå,
Kan skapa sig galen och gråta som två,
I pensionen.
Att vredgas, att blidkas hon äfven förstår,
Och kursen för spegeln igenom hon går
I pensionen.
Vid sexton års ålder fulländad hon är.
Till hemmet, till hemmet nu åter det bär
Från pensionen.
Men död för naturen är nu hennes blick;
Från oskulden, blomman och solen hon gick
Till pensionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
