Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Helpensionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart glömmer hon fåglar och blommor och äng
Och hela Guds godhet, ty bonne är så sträng
I pensionen.
Af Luthers katkes blott hon känner sin Gud;
En sprättaktig präst tolkar smilig hans bud
I pensionen.
Fast öra hon saknar till yttersta grad,
Hon jämt måste »trampa» tangenternas rad
I pensionen.
Musiken, i stället att vara en lust,
Har blifvit ett gnisslande helvete just,
I pensionen.
Ty hvem som har fingrar skall spela också,
Men pappa det kostar båd’ gula och blå
I pensionen.
Och efter tre tusende timmars lektion,
En vals och en hackig mazurka kan hon
I pensionen.
Så växer hon till och blir glåmig och blek
Och pjunkig och tillgjord och hjärtöm och vek,
I pensionen.
Men kärleken, hvilken hon ansett för prat,
Hon lär sig att känna utaf en kamrat
I pensionen.
Ty denna re’n vunnit stor »expérience»,
Hur också hon vaktades ständigt och tvangs
I pensionen.
Hon lyckats att fängsla en ung gymnasist,
Som ofta har smugit sig in genom list,
I pensionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
