Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - En kammarjungfrus memoirer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så satt han kvällen ut hos mig,
Men aldrig kom grefvinnan;
Hon hade en kornett hos sig,
Som hon lärt känna innan ...
– Men jag skvallrar aldrig, jag,
Ty att tiga är min lag.
Den tredje; som jag tjänte hos,
Var ingen fru, men fröken,
Än var jag fager som en ros
Och skarpsynt såsom höken.
– Men att tiga är min lag,
Och jag säger intet, jag.
Hon var förnäm och skön och rik,
Och hvilken växt tillika!
Och hvilken hals, albaster lik;
Hur svällde ej de rika ... !
– Men jag säger intet, jag,
Ty att tiga är min lag.
Den första kvällen, då i säng
Min fröken skulle stiga,
Hon suckade, med djup chagrin:
»Ack, om jag vore – piga!»
– Men att tiga är min lag,
Och jag skvallrar aldrig, jag.
Den andra kvällen, då i säng
Min fröken skulle stiga.
Hon frågte mig, med blick så sträng:
»Säg, flicka! kan du tiga?»
– »Ja, att tiga är min lag,
Och jag skvallrar aldrig, jag.»
Och nu i hast, förnöjd och glad,
Ett bref hon mig förtrodde;
Jag nämner ej till hvem om hvad,
Men han på slottet bodde ...
– Dock, att tiga är min lag,
Och jag skvallrar aldrig, jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
