Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Uppvaknandet - Min högsta önskan, för närvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så satt jag med henne i kärlek och dimma,
Jag svor och jag kysste och kysste och svor,
Och trogen jag var, visst en fjärdedels timma,
Men plötsligt hon då mig ur armarna for
Och denna förbannade bandros mig räckte
Och sade: »Nu är du för himmelen min!
I morgon vi ringar» – Ett buller förskräckte
Nu henne, och hon sprang i danssalen in.
»Hu! ringar? hvaba?» – Som från skyarna fallen
Jag stod där och kunde ej röra en lem.
Ett töcken sig började sänka i skallen
Och jag minns omöjligt, hur se’n jag kom hem.
Dock, mig skall hon aldrig i evighet hafva,
Och hon lär få vänta på bröllop och – dop.
Väl lyckades henne att få mig att stafva,
Men aldrig hon får mig att lägga ihop.
Men något skall göras; en kula för pannan?
En rymning till Ryssland att undgå min brud?
Nej, bättre att – fria i kväll till en annan,
Och så får jag korgen af båda, vill Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
