Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Min högsta önskan, för närvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ostraffad ingen försmår en skald:
I Herrans hand haf er själ befalld!
Af hennes köld till förtviflan bringad,
Jag ett, tu, tre skulle blifva tvingad
Att villigt öppna min mun till sång,
Och icke längre, som nu, med tvång.
Jag i minuten med åtta rader
Då skulle bedja till sångens fader
Att skänka tröst åt mitt usla lif
Och ge mig kärlek till tidsfördrif.
Då fick jag hämnd på den stygga ungen,
Ity att hon blef af mig besjungen
I det erotiska skaldeslag,
Som är det plattaste än i dag.
I verkligheten är kärlek ljuflig,
Men satt på papper är han för gruflig,
Och jag beklagar hvar flicka, som
En kärlig rimmare sladdrar om ...
Ty ej vid sanningen han sig håller;
Han pratar, likasom han fått koller,
Om kyssar, hvilka han aldrig fått,
Och mycket annat; som smakar godt.
Men världen gärna dock tror alltsamman ...
Då står hon vackert, den stackars »flamman»,
Ty fast hon visat sig kall som is,
Blir hon ett föremål för »malice»,
Och till förlofning hon ser sig svungen,
Blott för att slippa att bli besjungen ...
Hvad mig beträffar, jag kunde ej
Så långt det bringa likväl. O, nej!
Hon skulle döf för min klagan vara
Och liknöjdt låta malicen fara,
I det hon sade: »Ljug ni och sjung,
Men jag är vacker och jag är ung,
Vill ha en make, så skön som Balder,
Och ej den tjockaste ibland skalder;
Ljug därför fritt! Jag är lika glad,
Om än ni fyllde hvart Aftonblad ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
