Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Min högsta önskan, för närvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När så jag hånades af den kalla,
Den bindel ändtligen skulle falla.
Som gjordt mig blind, och jag skulle då
På kvinnohat och satir mig slå;
Det är ett ämne, som aldrig tömmes
Och som af männerna högt berömmes.
Jag skulle klaga så högt min nöd,
Att jag på pengar fick öfverflöd;
Ty flickor, ömma, sentimentala,
Väl skulle också den bok betala,
Som lärde dem, hur man kan bli bragt
Af sviken kärlek till världsförakt.
Som fordom räfven om bären sade,
Jag skulle prisa den lott jag hade;
Jag skulle tacka min milde Gud,
Att hon ej hört mina böneljud,
Att hon ej visste att skatta äran
Af skaldens kärlek, af hans begäran
Om hennes lilla; prosaiska hand,
Som ej var värdig ett sådant band.
Jag af författare skulle blifva
En af de »rysligast» produktiva;
Ty en gång skakad ur lättjan opp,
Jag skulle brinna från tå till topp
Af vilda lidelser, hvilka bli,
När rätt de hopblandas, – poesi.
Och denna stolta och grymma kvinna
Sist skulle bli min välgörarinna,
Då mina sånger mig förde in
I Kongl. Svenska Akademi’n. –
Men, mina damer! har ingen fara!
Jag säkert alltid i fred får vara,
Så väl för akademien som er,
Ty jag att älska ej vågar mer.
Förlåten mig, som med kärlek skämtat,
Men nog af sorger från den jag hämtat,
Och tyckes mig hafva rättighet
Att »drifva» smått med »Hans Kärlighet»,
Som först den ädlaste skatt mig räckte
Och se’n, förrädiskt, sin fackla släckte;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
