Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Röfvarehålan. En »Svensk romans»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Röfvarehålan.
En »svensk romans».
Och Olle gick från skogen, på hemmets kära led,
Och detta, emot vanan, förr’n solen sänkt sig ned.
Så konstigt månde det låta.
Han höra fått, att tjufvar från häradshäktet rymt;
Att lämna hustrun ensam då hade varit grymt.
Så konstigt månde det låta.
Den hustrun var så fager, den hustrun var så fin,
Och snäll i sina händer med bomull och med lin.
Så konstigt månde det låta.
Och aldrig fanns af kärlek så fullt ett bondebröst,
Som Olles för skön Elin, hon var hans hjärtas tröst.
Så konstigt månde det låta.
Han kom mot höga berget, som uti vägen låg;
Där fanns en gammal håla, som ingen gärna såg.
Så konstigt månde det låta.
I forna tider hade där bott en röfvarflock,
Och farligt dit att ingå, så sade gammal skrock.
Så konstigt månde det låta.
Men bäst som Olle hastigt förbi den hålan vek,
Han hörde ljud där inne och muntert glam och lek.
Så konstigt månde det låta.
»O, Herre du min Jesus! här äro tjufvarna,
Till byn jag flux vill spring och hämta karlarna.»
Så konstigt månde det låta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
