Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Röfvarehålan. En »Svensk romans»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart sågs en väldig skara kring hålans mörka svalg,
Med yxor och med liar, och färdig till batalj.
Så konstigt månde det låta.
»Nu ska’ vi vara tappra!» skrek Olle, full af mod,
Där starkast ibland alla han uti spetsen stod.
Så konstigt månde det låta.
»Femhundrafemti daler har länsman lofvat den,
Som de förrymda fångar åt honom ger igen.»
Så konstigt månde det låta.
»På nåd och onåd gifven er, ’uschla’ tattarpack!»
Skrek han med dubbel ifver och hufv’et in han stack.
Så konstigt månde det låta.
Då hördes utur hålan så fasansfullt ett rop,
Som blott en kvinnostrupa kan riktigt få ihop.
Så konstigt månde det låta.
»Ja, att de hafva damer, stod i kungörelsen;
Förr kvinnfolk fångat karlar, – nu fångas de af män.»
Så konstigt månde det låta.
Så skämtade vår Olle, så tapper i sitt sinn’;
»Hvem har väl lust att följa med mig i hålan in?»
Så konstigt månde det låta.
En nämndeman då framgick, en grof »välgärningskarl» [1]
Och in i mörkret trädde det höga hjältepar.
Så konstigt månde det låta.
»Fru Tjufstryk, lek ej gömma, kom fram, mitt vackra barn!
Nu har jag henne, nämndman!» - »Och jag har knipit karl’n.»
Så konstigt månde det låta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
