Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Till fäderneslandets räddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty folket ledsnat att spela narr
Och har lärt konsten att bota starr.
Men Gud bevare vår höga adel
Att blifva kastad utur sin sadel!
Då sprucke många af hjältarne,
Som äro uppfödda blott vid te,
Och alla fröknar då skulle gråta
Och aldrig någonsin det förlåta.
Men, allvarsamt, hvad ha’n I väl gjort,
Som är att skryta utaf så stort?
Att skjuta kungar är ganska modigt.
Och ge dem gift är väl icke blodigt,
Men ädelt är det ej heller just,
Fast adeln gjort det med hjärtans lust.
De ryska rubler väl äro vackra
Och bra att hafva, men till att schackra
Och sälja ära och fosterland,
Det stöter liksom på skoj ett grand;
Dock var det länge bland adelns vanor,
Och blygts jag skulle för slika anor,
Om slumpen varit en sådan skälm
Och ökt mitt ärliga namn med hjelm.
Är det väl stort till att slåss mot ljuset?
Att prata strunt uppå riddarhuset?
Till likt och olikt att säga nej,
Om man begriper det eller ej? –
Men det är sant! I ha’n frälsat landet,
Och i ert öga jag blott sett grandet.
Förskonen mig från er vredes pil!
Jag läst historien som Troil,
Och letat skuggor bland idel dagrar,
Bland sköldar, hjälmar och vunna lagrar.
Mitt brott var verkligen oförskämdt,
Och därför påstår jag nu bestämdt:
Att huset, nämligen riddarhuset,
Kan trotsa allting, ja, själfva ljuset ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
