Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Guldklimpen - Hur gick det sedan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han lyckligen landsteg på fädernekust
Och lände till byn, uti dagningen just.
Guldpåsen på ryggen, och framtiden ljus,
Han stultade af mot den älskades hus.
Han smög sig i kammarn med hjärtat i brand;
Där stod nu hans Lotta med kaffet i hand.
»Här är jag, min Lotta, med kärlek och gull!»
Då släppte hon koppen – då föll hon omkull.
»Hon svimmat af glädje! – Men, himmelske Gud!
Hvad är det jag hör för ett pipande ljud?»
Då såg han omkring sig – hvad fick han väl si?
En – vagga med liten medborgare i.
»Ha, falska! det var då den trohet du svor!
Du kunde ej vänta ett år att bli mor!
Det blef då min lön för mitt samlade gull!
Känn på det! Det samlades blott för din skull ...»
Så tar han sin guldklimp och kastar den ner
I pannan på Lotta. Hon rör sig ej mer ...
»Må ungen få klimpen! Jag själf går att dö!
Ack, flickor och guld äro olyckans frö!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
