Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Simson - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och ängelen mottogs med gamman och fröjd
Af Manoah själf, den beskedliga token.
Om någon husfader för tvifvel är böjd,
Så visas han härmed till Domare-boken.
Herr Manoah frågade: »Är ni väl den,
Som täcktes så nådigt med frun konversera?»
Han svarade: »Ja!» och han påminte än,
Att nyktert de skulle sin pilt educera.
Men gubben var frågvis: »Hvad heter ni då,
»Att vi efter barnsängen måge er prisa?»
»Det angår dig icke!» var svaret. Se så
Bör alltid man nyfikna gubbar afspisa!
I glädjen han slaktade sedan ett kid,
Att festligt traktera den himmelske gästen;
Men ängelen sade: »Mig äcklar därvid,
Du själf kan ju äta och offra med resten!»
Och Manoah lade sitt kid på en sten,
Och offret begynte förfärligt att röka.
Men ängeln försvann bakom hvirflarna se’n;
Med svidande ögon stod ej till att söka.
Se’n syntes den ängelen mera ej till,
Åtminstone icke för Manoah mera;
I harmen nu gamla herrn hänga sig vill
Och börjar på dörrarnas låghet fundera.
Men Simson blef född, när mot våren det led;
Så knubbig han var som en björn allaredan.
Omskuren han blef, efter judarnas sed;
Och Herran var synnerligt med honom sedan.
Han tarfligt blef uppfödd. En droppe af vin
I första sin ungdom han aldrig fick smaka.
Så lurfvig han blef och såg ut som ett svin,
Men ängeln befallt, att han ej fick sig raka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
