Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Simson - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Simson kvad: »Så nygift än,
Och redan bär jag horn på pannan!
Men bäfva du, din gamla lur!
Jag skall dig stånga som en tjur.»
Då vardt den gamle rädd med skäl:
»Din hustru har en vacker syster;
Den skall du få, - ja, vid min själ,
I stället, om det så dig lyster.»
Men Simson sade: »Nej, stor tack!
Nu har jag sak mot er, ert pack!» -
Och Simson gick åt skogen bort;
Af ädel vrede hjälten bäfvar,
Och där, otroligt, innan kort
Han tog tre hundra stycken räfvar;
Och parvis tvänne stjärtar band,
Samt satte mellan dem en brand.
Se’n släppte han dem alla hän
I filisteers säd att springa.
Och allt förbrändes, råg och trän;
Ty deras antal var ej ringa.
I landet blef svår hungersnöd;
Väl fanns där räfstek, men ej bröd.
Man frågte nu, så vred i håg:
»Ho hafver detta gjort, go’ vänner?»
Jo Simson, - then thimnithens måg,
Som blifvit krönt, likt andra männer.
Till Thimnath strax en skara lopp,
Att falska bruden bränna opp.
Förgäfves ögats sprutor rinna;
De hennes boning tände an.
Så bör en hustru alltid brinna,
Som icke brinner för sin man;
Men nyttjades det straifet än,
Blef icke månget hus igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
