Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Simson - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men snart han hämtade sig och sade:
»Ni föga heder af detta hade;
Om med min kalf ni ej hade plöjt,
Så hade gåtan väl ingen röjt.
Men från mitt löfte jag aldrig träder,
Ni skolen få edra lumpna kläder.»
Därefter gick han med hast därfrån,
Samt lopp i vrede till Askelon.
Slog tretti sprättar, - en utstyrd skara! -
Och klädde likena splitter bara.
(Det bästa sättet att kläder få
Blir detta simsonska knep ändå.)
Med byltet sedan han sprang tillbaka,
Men gick förtörnad ifrån sin maka.
III.
När hveteanden inne var,
Sig Simsons vrede börjar stilla,
Och kärleken allsmäktigt drar
Den starke åter till sin lilla.
Af getterna ett kid han tog,
Och med en stek till Thimnath drog.
Hans mening var att tysta mund
Med mat allt på sin kära maka.
Han hinner fram mot aftonstund,
Och klappar på, att dörr’n hörs knaka;
Men ingen öppnar; - hårdt ändå,
Att utanför sängkammarn stå!
Men tålamodet snart tar slut.
Han bultar så, att huset runkar.
Då sticker svärfar mössan ut:
»Hvem fan är det; på porten dunkar?»
»Det är din måg, som blott vill in
Mot hvilans tid till gumman sin.»
Då sade svärfar: »Gack, min vän!
Hon redan tagit sig en annan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
