Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Simson - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Om med bastrep mig man bunde»,
Svarar han, »med bastrep sju,
Lätt man då mig tvinga kunde,
Och jag blefve svag - som du.»
Nu - hon tänkte - är han fången!
Sade förstarna sitt knep.
När han kom den nästa gången,
Hade hon sju nya rep.
I paulunen se’n hon skalkas,
Binder honom, som på lek; -
»Ack, de filisteer nalkas!»
Hon därpå förfärad skrek.
»Fräls dig, Simson!» bad Delila,
»Ack, för Guds skull jag dig ber!» -
Under täcket stack hon lilla
Intriganta hufvu’t ner.
Dörren öppnas på vid gafvel; -
Gräl om hvem som går förut! -
Och de filisteers afvel
Stormar in med svärd och spjut.
»Ändtligen vi hafva fatt’en!»
Skrika de i samfäld kor,
Som ett stjärnskott dock i natten
Simson upp ur sängen for.
Tågen brusto, och de sprungo
Nedför trappan allihop,
Och med spjut de luften stungo
Under fasansfulla rop.
Men Delila börjar lipa:
»Si, du har mig gäckat blott!»
Dock vill Simson ej begripa,
Att hon är i en komplott.
Detta var väl oförsvarligt,
Ty ett barn det funnit här;
Men, gunås, det är förklarligt:
Man är dum, när man är kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
