Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Simson - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty de filisteers förstår
Kommo upp till vår siren:
»Efter Simsons blod oss törstar,
Men han är så hård som sten.
Sök ur honom nu att locka,
Hvaruti hans kraft består! -
Om du detta gör, min docka!
Du sju tusen daler får.»
»Lif och blod för fosterlandet!»
Patriotiskt ut hon bröt.
»Tron I väl, att detta bandet
Jag för annan orsak knöt?
Tron I väl, att dygdens krona
(Här hon rodnar) jag skänkt bort,
Utan hopp att det försona;
Som hjältinna, innan kort?»
Handeln var ju bra indräktig;
Från två håll att pengar få!
Öfver Simson var hon mäktig,
Och han tröttsam blef också.
Men vid deras nästa möte
Var hon obegripligt huld.
När han låg vid hennes sköte,
Tänkte hon på rödan guld.
»Käre!» sade hon, »vi båda
Äro så intima ju,
Att ej mellan oss bör råda
Någon hemlighet ännu.
Säg mig då, - den sak är ringa,
Snälla Simson, var så god!
Säg, hur kunde man dig tvinga,
Att du svag, som andra, stod?»
Simson likväl undvek fällan;
Ty han var ju en jurist,
Och en sådan icke sällan
Måste hjälpa sig med list.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
