Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Tora Borgarhjort. Fornsaga - I. Tora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De vikingar sågo på henne också
Samt önskade alla den handen att få,
Hvars färg från den renaste liljas
Ej kunde åtskiljas.
Men Jarlen dem sade: »I seglen i kvaf!
För hackor min dotter ej nånsin går af.
Blott den, som bär krona på hjässan,
Får famna prinsessan.»
Det svaret var lika ohöfligt som kort.
Förbittrade draga de vikingar bort,
Men lofva att hämnas den ära,
Som han gått så nära.
Men Tora ej ser hvad på uppskofvet vinns.
Hon tyckte en viking så god som en prins;
Romantisk är vikingens lefnad,
Och vågen har trefnad.
Hon sade: »Dem kalla tillbaka, min far! -
Räds! Vikingahämnden är ryslig och snar.
Jag villigt som offer mig gifver,
Om tryggad du blifver.»
Men Jarlen genmälte: »Ej frukta för mig!
Egentliga faran den gäller väl dig.
Ett torn, mellertid, att dig trygga,
Jag genast vill bygga.
Och där kan du sitta i höganlofts bur
För vikingar säker och för din natur,
Som eljest dig kunde förleda
Att offret tillreda.
Men gråt ej! Förlossaren kommer en gång.
Då tornet skall öppnas med buller och bång,
Och glad skall du åter se solen,
Samt gå i brudstolen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
