Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Torborg. Fornsaga - VIII. Rolfs andra färd till Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
VIII.
Rolfs andra färd till Uppsala.
Kung Torborg länge vänta får
Att släcka hämnd, som lågar.
Rolf dröjde länge, visst ett år,
Men ingen kupp han vågar.
Han vägde mellan ja och nej,
Han ville och han ville - ej.
Till slut han melankolisk blef
En vacker dag om våren.
Så härlig runskrift ängen skref,
Så ljufligt bräkte fåren.
Och solen stod på fästet trind;
Då vardt han varm om bröst och kind.
Hans gamla låga fladdrar opp
Med en fördubblad styrka.
Ej murar skrämma älskarns hopp,
När han vill in och - dyrka.
En jungfruborg så stark ej fanns,
Att icke den af Astrild vanns.
Och han församlar sina män
Och sina bundsförvanter:
»Nu vill jag - ta mig den och den!
Bestiga Torborgs branter.
Törs jag väl om ert sällskap be?»
»I bleka döden!» ropte de.
Men det är sant! Han fiskat sig
En trogen vän på vågen.
Det var prins Asmund, skapt för krig
Och mäkta stolt i hågen.
Han ifrån Skottland sig förskref,
Och Rolfs intima vän han blef.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
