Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Torborg. Fornsaga - VIII. Rolfs andra färd till Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Men denna vänskap konstigt nog
Emellan dem blef knuten.
Kung Rolf med harm på sjötåg drog
Se’n Torborg grymt kört ufen.
I Västerhafvet mötte han
Ett skepp, besatt med hundra man.
Och det blef strid naturligtvis,
Fast skälen voro - inga.
Och hafvets haj fick läcker spis,
När svärd och bågar klinga;
Så slogos de halfannan dag,
Tills hvarje arm blef trött och svag.
»Hvad strida vi egentligt för?»
Sad’ Asmund, ledsen vorden.
»Minsann jag vet!» till svar han hör
Af hjälten ifrån Norden.
»Då sluta vi - vill du som jag?»
»Ja, topp! - ett fosterbrödralag.»
Sitt blod de blanda nu i hast,
Hvarann de åderlåta,
Samt kapra se’n förutan rast
Tillsammans i det våta.
När hösten kom med storm och brus,
For Asmund hem med Rolf till hus.
Med Asmunds hjälp och Ingjalds, snart
Har Rolf en makt förfärlig.
Men Kettil påstod uppenbart,
Att han är oumbärlig.
Så fick han följa med till slut,
Och på sex skepp de gingo ut.
Kanalen fanns ej. Öresund
De måste prompt passera,
Men Ingjerd i sin ljufva blund
Nu drömde ännu mera,
Då Erik låg, i nattens köld,
Liksom spartanen på sin sköld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
