Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Torborg. Fornsaga - X. Ulleråkers belägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och svearna drefvo med göterna spott;
Grimaser, så stygga, de jämt dem beskärde,
I rena förargelsen strax en komplott
Västgöterna spinna - att gå sina färde.
Men Torborg hon längtar båd’ nätter och dar,
Att Rolf månde komma och tvekampen börja.
Ack! icke en tumsbredd han närmare var!
Däröfver må ock den belägrade sörja.
»Väl kunde jag», tänker hon, »öppna min port
För honom, och hämnas mig så med det snara.
Men det går ej an! min befästade ort
Jag måste, som seden det kräfver, försvara.
Men allt hvad jag äger af kostlig klenod,
Det vill jag på muren för trupperna visa.
Det månde väl elda västgöternas mod,
Förty deras guldtörst har blifvit en visa.»
Och skatterna buros kring muren med spe:
»O, kommen och delen den gyllene lotten!»
När kämparna, girigt, klenoderna se,
Förglömma de genast den arga komplotten.
Med modet fördubbladt begynna de på
Att träget som gräfsvin kring murarna rota.
Rolf bygger med vishet ett stormtak också,
Som pilregn och stenregn och ordregn kan mota.
Så fingo de slutligen lyckligt ett hål,
Som blifver allt större och större på natten.
När morgonen gryr, står kung Rolf vid sitt mål,
Och alla gå in för att uppsöka skatten.
Men icke i borgen de funno en själ,
Blott bord, som så kostliga dukade stodo.
Nu menade Kettil, man skulle må väl
Och sätta sig neder och hålla till godo.
Braun, Saml. dikter. III. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
