Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Grim Lodinkins saga - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
III.
Från ö till ö, från vik till vik,
Igenom dar och nätter,
Flög Lodinkin, en hafsörn lik,
Utöfver hafvets slätter.
»Har någon sett min fästmö?» Nej!
Ack! annat svar fick älskarn ej.
Han sjönk i djup melankoli,
Och suckar drog han tunga.
»Ack, om jag hellre låtit bli
Att nånsin se den unga!
Nog fröjdar kärleken vår själ,
Men blott så länge allt går väl.
Hon är förtrollad, det är visst,
Se’n först hon mig förtrollat,
Och det är söta svärmors list,
Som detta allt har vållat.
Men jorden är förbaskadt stor;
Mitt hopp är klent, vid Asa Tor!
På alla frågor, som jag ger;
Man svarar: »Je ne sais pas.»
Det är ej vardt att söka mer,
Blott tungt på korset släpa.
Hur grymt är ej det kval mig tär!
Nej, aldrig skall jag mer bli kär!»
Så tänkte han, förnuftigt nog,
Men dock ej stafven vände.
Allt högre upp mot norr han drog,
Bekajad af elände.
Till slut han in i Gandvik* lopp,
Stationen för hans sista hopp.
* Hvita hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
